lördag 16 november 2013

Pinje

Du tar djupa andetag. Finns inget som en tallskog för luftrören, säjer du och räknar upp sanatorierna bland tallarna, Renströmska, det utanför Gråbo, Mörsil. Vi följer den gamla vägen, rak som ett sår, därframme är ett avlägset v. Du andas tungt, du slutar aldrig prata, du är aldrig tyst. Vi är lika långa, våra axlar slår i varann vid varje ojämnt steg. Vi tar en paus, du sätter dej ner i diket, tar av skorna. Blekare än igår. Mer andfådd än igår. Jag ser åt ett annat håll. Du dricker vatten, det väser som om det vore hål på dej. Tallar, säjer du. Bakteriedödande, säjer du och virushämmande. En besvärjelse. En besvärjelse jag stämmer in i, min röst som en liten flickas, virushämmande, bakteriedödande. Och bra mot nervösa besvär, säjer du och ler, ett leende från då, en aningslösare tid. Ett leende som går som en klinga genom luften, genom luften som är berikad av tall. När jag kan se på dej igen har du redan böjt dej ner för att knyta skorna. Det går långsamt, men jag hjälper dej inte, för av dej har jag lärt mej nåt om värdighet. Du måste vila en stund innan du reser på dej. Dina axlar förr en björns, nu magra, sluttande. Skjortan dinglar. Om jag finge bära dej. Om jag finge lägga min arm runt din midja och gå så i en mil. Du viker av från vägen, du går ut under tallarna, du andas stort, med öppen mun, jag gör detsamma, du snurrar runt, dina ögon upp mot tallens krona, jag ber min trötta bön om mirakel, jag riktar den åt tallarna, åt vadsomhelst, tvekar, men följer dej. Som om det funnes nånting annat att göra.

10 kommentarer:

  1. Å så fint, så väldigt fint skrivet...

    SvaraRadera
  2. Så vackert skrivet. Vilken närvaro i texten.

    SvaraRadera
  3. Mörk och fin.
    Känner hopp ändå

    SvaraRadera
  4. Som du skriver. Som du skriver.

    SvaraRadera
  5. Luften som är berikat av tall. Fint. Fint allt!

    SvaraRadera
  6. Vackert och ominöst. Tematiskt signifikant (se min puff idag)

    SvaraRadera
  7. Wow. Du svingar dig från nivå till nivå.

    SvaraRadera
  8. Svar: En ögoninfektion som Act of God... ja kanske det. Brutalt. Effektivt. Man anar gammaltestamentlig logistik...

    Vad gäller Nano gick det hyfsat rätt länge. Igår skrev jag inget och inte dagen innan heller - jag ligger visserligen rätt långt före så ordmässigt har jag inte tappat men... det är svårt att skriva en bok - mycket svårare än en massa korta dialoger. Men jag tänker härda ut för man lär sig mycket om att strukturera så att idéerna syns.

    SvaraRadera
  9. Dina ord. Allt jag vill säga känns banalt efter dem.

    SvaraRadera