Vind, vatten

Sängen vid fönstret i ett blått rum med svarta gardiner. Norrut för karriärens skull. Hon tänker på det när hon går till brevlådan med ännu ett kysst och vadderat kuvert, med förlagets namn i bönfallande grönt.

Hon vistas inte under takbjälkarna längre för det ger huvudvärk. Det fungerar. Hon borde sitta oftare vänd mot öster, men hon glömmer så lätt, har svårt för väderstreck, snurrar under stjärnhimlen för att hitta Polstjärnan, Mars. När hon ringer honom säjer hon sitt namn som om han glömt bort henne. Han går på tvärs med currylinjerna, han flyttar saker in och ut ur energifälten. Därför föredrar hon att dom träffas hemma hos honom, där hon flyttar hans säng centimeter för centimeter mot fönstret. Hans sovrum är kraftfullt, det visar hennes i hemlighet ritade baguakarta. Om hon bara fick byta ut datorn mot en skål med vatten, en bild av en lotusblomma. En matta av bambu.

Hon använder sej av en anteckningsbok av återvunnet papper. Hon vet att det kommer snart, att pennan ska röra sej över sidor som varit nåt annat, chi från decennier tidigare, att det ska hjälpa henne. Hon har det inom sej, men det har stannat under bröstbenet, det är därför hennes kyssta kuvert kommer i retur utan att nån annan tryckt läpparna mot dom. Men ännu är pennspetsen stilla, så stilla, hon sitter vänd mot öster och väntar.