fredag 27 augusti 2010

Städa inte huset när du ska gå

Å.
Vad jag har önskat mej. Du, alltid dej. När jag fick dej ville jag inte längre. När jag drivit bort dej önskade jag dej tillbaka. Du såg vad jag inte ville se. Att det var dags att ge sej av. Dina ögon ändrade färg, från det akvarellblå, som havet utanför Gullholmens norra spets, över nygrönt som i hagen, under björkarna, ditt huvud mellan mina lår, till svartareänsvart, som nåt jag är rädd för att kalla vid dess rätta namn.
En öl. En cigarett mellan fnaskyssta läppar, radion på fönsterkarmen, med tankar för dagen. Besvärjelser.
En amulett mellan mina bröst.
Nu vill jag bara förlora. Det är det enda jag önskar mej. Att få gå som en som inte hör till, mitt bland andra enstöringar. Mina önskningar är slut. Anden tillbaka i flaskan med skeppet, Plymouths gin, korken på.
Nåt jag har slösat bort.
Mitt huvud på en solkig kudde innan mörkret faller. En redan läst bok i mina söndervärkta händer. En bön till Jesus, till Muhammed, till det stora Intet. Ta mej med. Blöta porrtidningssidor vänder blad för sej själva i gulnat fjolårsgräs, gå nånstans och gör det fort.
Lämna mej i fred.

4 kommentarer:

  1. Gift dig med mig o Läs dina romaner högt o Gift dig med mig.

    SvaraRadera
  2. En text jag tycker om för att den gör motstånd och tvingar mig att läsa flera gånger - vilket den håller för.

    SvaraRadera
  3. Och du ... tack för din fina kommentar. Den gjorde mig själaglad :)

    SvaraRadera
  4. Trött och försupen. Hajar noll. Men den håller! Det håller jag med marie om.

    SvaraRadera