måndag 15 november 2010

Mr Turner och jag

Låt vara att jag är kortare än dom flesta. Att min motorik är så dålig att jag bara kan drömma om att slå en perfekt backhand. Jag får se David Nalbandian göra det på teve istället, för min far har köpt ett dyrt kabelteveabonnemang åt mej. Och min hjärna drömmer backhanden åt mej nästan varje natt. Jag är nöjd så. Det finns platser, inte i sinnevärlden, men nära. Nästan inom räckhåll.
Jag ska aldrig bära ett barn. Det sörjer jag.
Jag träffar andra som är som jag. Korrigering: Dom är inte som jag. Vi har bara vår defekt gemensam. En defekt jag väljer att se som en sällsynt, bladlös orkidé, en Polyradicans lindenii, som hämtar sin näring ur min ofruktsamma kropp. Jag har aldrig brytt mej om att dela med mej av min bild till nån. Inte ens skriva ner den. Min far går regelbundet igenom mina dagböcker. Jag har mina verkliga skatter i huvet. Han tror att jag ska ta livet av mej.
Det ska jag inte.
Men om jag sa att jag såg mej som havande med en sällsynt blomma skulle jag hamna på kliniken. Där finns ingen Canal Sport, bara tecknad film och böcker skänkta av Maeve Binchy. Så jag ler mot far, öppnar munnen och tar mitt Levaxin, mitt östrogen och mitt insulin. Han har lagat frukost och vi pratar en stund om matchen vi såg igår. Jag refererar till vinnaren som "tjockisen från Tibro", vilket får honom att skratta. Jag tycker om när han skrattar. Han ser ung ut då. Som om han har glömt att han aldrig ska bli morfar, aldrig haft en dotter som bara är en meter och trettinie centimeter och som ingen pojke nånsin ringt till.
Jag brukar vila efter frukosten. Då tänker jag. På orkidéerna i min kropp, som slingrar sej runt njurarna, hjärtat, levern och blommar, blommar.

7 kommentarer:

  1. Fascinerande text, komplex och utmanande.

    SvaraRadera
  2. Har ofta funderat över hur det vore att leva med en sådan defekt som blir ett fängelse - eller som i alla fall berövar en så mycket. Dubbelt fängelse här, när fadern går igenom dagböckerna. Slutmeningen!

    SvaraRadera
  3. Ja, slutmeningen är fantastisk. Hela texten också för övrigt.

    SvaraRadera
  4. Underbart. Att sörja en aldrig utförd backhand. Ja, allt satt precis där den skulle.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. superfin liknelse med orkidén som slingrar sig runt alla organ.

    SvaraRadera
  7. En mycket bra text, intressant att läsa. Jag vet inte om jag är ute och cyklar, men för mig känns det som om personen inte ens för sig själv riktigt vill kännas vid sin sorg, utan gömmer den i något slags tillkämpad småhurtighet.

    SvaraRadera