10.36

(a-klonk-a-klonka)
Innan.
Å, vad hon längtar. Hon öppnar skafferiet flera gånger under dagen. Kryptonitljus som tar sej rätt igenom cellväggarna. Inte före klockan sex. Ett par glas under tiden som hon lagar mat. Resten av flaskan till middagen. En flaska till
(a-klonk-a-klonka)
att ta med sej in framför teven. Som när man tar en god vän under armen, om man halkar på en skarv i gatan.
Och färgerna. Radhustegel, purpur, terracotta. Hon väljer flaskor med kork, längtar tillbaka till den riktiga korken, men föredrar ändå plast framför kapsyl. Hon är ingen Koskengubbe. Det ska vara korkskruven hon köpt i Frankrike, när hon reste till Laguiole i Aveyrons. Den kostade 4700 franc. Och inget boxvin, det bara pyser när man öppnar.
(a-klonk-a-klonka)
Dom första dropparna i glaset. Det lätta trycket innanför trumhinnan. Hon är kissnödig, men hon märker det inte.
Den tredje flaskan vid datorn, romanen hon skriver. Den hon bara kan skriva, med håret på ända och ett glas i handen. Den som går i papperskorgen dan efter. En ny dag. En ny väntan på.
(a-klonk-a-klonka)