lördag 28 augusti 2010

Idag, en sån dag

Jag vaknar på botten, håret som blåstång över ansiktet. Den högra handen går inte att räta ut, höftlederna hamrar kopparplåt. Jag är kissnödig. Nånstans finns en larmknapp, nånstans finns mitt oxycontin, nånstans finns en lättnad, en nödutgång, om jag bara kunde komma på var, hur.
Att börja dan med ett krig. Att inte ge upp, att andas genom smärtan som sjukgymnasten säjer, som om det vore ett barn jag födde varje morron, låt oss färdas genom bittra vatten innan vi kan dricka ur källan. Se där, huvet fyra centimeter ovanför kudden redan. Och så ner igen.
Ett steg framåt, ett tillbaka. Universums vackra, eviga strävan efter balans. På radion Lars Ohly, jag tycker om hans röst, han rör mej i mellangärdet med sitt svaga läspande.
En fot över kanten. En fisk på land. Min vänstra hand bär hela mej. Jag vinner idag, det har jag på känn.

12 kommentarer:

  1. Att börja dan med ett krig. Och vinna kriget. Starkt.

    SvaraRadera
  2. Känner mödan tydligt. Gillar "håret som blåstång över ansiktet". Jag gillar även jag Ohlys röst :-).

    SvaraRadera
  3. Träffande skrivet, bra gestaltningar. För mig blev hela stycket "Att börja dan med ett krig. Att inte ge upp, att andas genom smärtan som sjukgymnasten säjer, som om det vore ett barn jag födde varje morron, låt oss färdas genom bittra vatten innan vi kan dricka ur källan. Se där, huvet fyra centimeter ovanför kudden redan. Och så ner igen. " mycket tydligt och starkt.
    BRA.

    SvaraRadera
  4. Jag håller med de andra stark text om en evig kamp...

    SvaraRadera
  5. "En fisk på land." Ett sånt talande uttryck i sammanhanget! Strålande alltihopa!

    SvaraRadera
  6. oj sicken stark morron läsning. Att leva ett liv inte vinna ett krig.

    SvaraRadera
  7. Ja, det här var stark läsning.
    Och en läsning som gjorde att man verkligen kände.

    SvaraRadera
  8. Jag älskar ditt sätt att bygga, att skapa. Det smakar sorg, längtan, uppgivenhet och samtidigt hopp om att hitta rätt! Som vanligt läser jag med smärtan ständigt närvarande, smärtsamt! Tack för kommentaren och ja, jag ska försöka stanna, hålla lusten uppe. Jag längtar för jämnan efter att skriva, men jag fylldes av tomhet och blev tondöv inför texterna, kanske har jag fått musikaliteten åter. Tack tack kära du! cissi

    SvaraRadera
  9. Tack..!
    Njuter (förstås) även av denna din text. Blåstången. Och bittra vatten, källan, det är stort för mig.
    Skriv snart igen, tycker jag.

    SvaraRadera
  10. Åh, jag läser, inser att det var ett tag sedan. Ditt sätt att skriva är magiskt, förtrollande! Blir samtidigt plötsligt lite orolig. Över innehållet, över oxycontinet, över att du inte skrivit på ett tag. Men det är bara jag och min fantasi hoppas jag. Va?
    Och så ler jag åt Ohlys röst.
    Skriv mer!!! Snart :)

    SvaraRadera
  11. Putti dearest, vart har du tagit vägen?

    SvaraRadera