Han var en stillsam bebis. Sov på nätterna. Åt när han fick mat. Dom där stora ögonen, lätt bukiga ögonlock med ådrorna som tunn filigran. Från pappan. Mammorna i föräldragruppen, om sömnbrist, om diarréer, avundsjuka på henne och samtidigt i deras röster; nåt skadeglatt, som om hennes prins inte var riktigt som han skulle.
När deras barn började krypa satt han på filten, fortfarande tyst, betraktande. Hon slutade gå till öppna förskolan när jämförelserna blev för plågsamma. Tog man honom vid handen stod han, stadigt, la man honom på golvet förblev han liggande, nöjd med mönstret på mattan, nöjd med sin plats. Lite seckel från hakan. Ett stort tandlöst leende när hon tog upp honom.
Allra mest tyckte han om när hon spelade Christer Sjögrens cd med andliga sånger. Då satt han på hennes knä och vaggade lugnt med i Pärleporten och När du går över floden.
Såg hon på teve såg han också. Filmer, naturprogram. Sov hon, slöt han sina ögon. Hon brukade vakna efter mardrömmar där hon kört en trettiårig son i barnvagn. Då brukade hon sträcka sej efter honom, lägga honom intill sej och tänka att hon skulle göra vad han än krävde av henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å. Förnöjsamheten. Han ska bli något stort.
SvaraRaderaEn fin bild av oron föräldrar känner. Denna eviga jämförelse, låt alla utvecklas i sin egen takt, det börjar redan då och fortsätter ända upp i vuxen ålder. Inte undra på att många har problem. Oj, jag riktigt kom igång på det här :).
SvaraRaderaReagerade speciellt på "Hon slutade gå till öppna förskolan när jämförelserna blev för plågsamma", mammor kan vara lika skoningslösa i sin kritik och som BVC kan vara med sina kurvor, tester och diagram.
SvaraRaderaÅ så fint lite vemodigt men kärleksfullt. Tänkte oxå på mammorna, så elaka!
SvaraRaderaEn stark och kärleksfull text om att låta vara.
SvaraRaderaTycker du får tag i kärnan av föräldraskapet, den villkorslösa kärleken och glädjen kontra generella förvätningar vid olika utvecklingsfaser och oron.
SvaraRaderaJag skippade mammagrupper. Det enda det gick ut på var att jämföra barnen och fika. Ingetdera passade mig.
SvaraRaderaVäl igenkännbar text, men i mitt fall handlade det om min son som inte pratade förrän han var nästan fyra.
Kärleksfullt, med en vemodig touch.
SvaraRaderaAng kommentaren hos mig. Hanne och direktör Justelius dök först upp i puffen "hemligt uppdrag" för en tid sedan och har återkommit i en del puffar. Det finns ingen sammanhängande puffhistoria kring dem utan bara att antal scener skriva i skrivpuffordning, dvs ingen ordning alls.
SvaraRadera