Limbus

Tamburen mitt hem. Förgården, där jag är för rädd för att gå ut, för rädd för att stanna hemma. En spegelbyrå, en matta som hade färg en gång innan jag trampade upp mina ensliga stigar på den. Ett glas vatten. En alltför svag glödlampa i lampetten. Och alla röster som viskar från medaljongtapeten. Alla ögon, djinnen under pallen. Trapphusets lutning. Ett gult mörker inifrån lägenheten. Titthålet i dörren som jag klistrat ett märke över, med Johannes 3:16 på flera olika språk, engelska, kanske polska. För säkerhets skull. Ändå slipper dom in den vägen. Genom brevinkastet, genom dörrkarmarna. Jag har läst om fromma män som sover med öppna ögon, jag har försökt, men lyckas inte.
Jag skyddar mej med vinruta och bär violer för ödmjukhet. En krans av rönnbär på ytterdörren. Jag sparar av pensionen till en äkta smaragd. Och jag har Jesus och profeterna med mej. Det finns värre ställen än en tambur för en helig krigare.