Flickan&flaskan

Långa, tomma eftermiddagar. Kvällar när jag väntar på att få gå och lägga mej. Morgnarna väljer jag att inte säja nåt om. Hinnan över mina dagar, lika fet som det som samlas ovanpå överskåpen i mitt kök. Mina promenader, rutter som ändrats, nya gator, andra kvarter.
I min mage sover hundarna ännu.
Jag går tidigt hem, går ifrån, går undan. Jag går på mina möten, med små grå män, med frälsta blickar, med rörande historier om sina usla liv, med alltför svagt kaffe, med gamla mariekex. Jag famlar efter flaskan innan jag somnar. Räknar dagarna i almanackan. Sinnesrobönen, sinnesrobönen, be den tusen gånger. Böjer min nacke. Överlämnar mej själv och mitt begär. Jag är på det första steget. Här ska jag vara ett tag. Mina steg mellan fönstren i mitt hus. Jag ska börja måla, jag ska lära mej fler fågelsorter, jag ska tugga alla tuggummin i påsen.
Glädja mej åt små, små saker.
Och hundarna som vaknar, sträcker på sej, flåsar.