fredag 31 juli 2009

212

Konsekvens. Kausalitetsprincipen. Av A följer B. En del lägger upp en pulverlinje strålande humör på spegeln, andra går in i tunneln och möter tåget som kommer med en last av ammoniak, av upparbetat uran.
Så vind, skörda storm.
Stäng av mobilen, be beridna högvakten trava lite tystare. Rulla in dej i täcket, somna om om du kan för ångesten som skorpsmulor i lakanen. Stå upp så rak i ryggen som det är möjligt, i den tredje timman efter stadshusklockorna.
Gräddat bröd kan inte göras ogräddat. Ta det som en man, som en mänska. Vägen dit har aldrig varit så lång. Det där sura, gröna som du har i svalget och som du inte kan göra dej av med hur mycket du än spottar och harklar dej. Händerna. Är dom dina. Du känner inte igen dom. Och fötterna. Som att gå på bomull. På bly.
Gjort är gjort. Lagt kort ligger. Därmed jämnt. Vem har lagt den här bördan på dej? Den har du inte bett om. Inte bett om nåt alls. Du ber aldrig. Nästan aldrig.
Du har huvet fullt av förklaringar. Du har ett vattentätt försvar. Du klarar det här. Igen. Du vet hur man ska göra.
Dina knän har inte glömt hur man faller ner.

4 kommentarer:

  1. Karmisk obönhörlighet... Jag hänger med ända till slutet. Läser om sen. Väldigt trevligt att beridna högvakten fick vara med!

    SvaraRadera
  2. Så vind, skörda storm. Ett uttryck jag inte hört innan men som verkligen tar tag i en.

    SvaraRadera
  3. "Gräddat bröd kan inte göras ogräddat." En tankeställare som kan tolkas på många sätt.

    SvaraRadera
  4. "Vem har lagt den här bördan på dej?" Det är en tanke som går att vrida och vända på. Visst har vi ansvar för att reda ut våra egna liv. Men när ogräsfröet slår rot, vill man gärna ha hjälp. Det kan vara svårt att vara ensam med ansvaret.

    SvaraRadera