tisdag 17 februari 2009

45

Vår kärlek är mer trasig än hel. Men jag håller mej hårt i dej, som en gast som virar en skörad gennaker runt knogarna. Vi håller varandra hårt där vi kommer åt.
Jag trodde att jag var den av oss som var stark, som skulle gå ifrån. Jag hade aldrig en tanke på att du skulle lämna mej. Jag minns sveket, minns hur det smakade damm. Sen packade jag mina väskor och packade upp dom igen. Du har fortfarande ärr på dina underarmar av mina naglar. Nu håller jag dom kortklippta, det är ännu ett löfte till dej som jag inte behöver uttala.
Och i allt detta, ett begär, desperat knullande, tills en eller båda av oss började gråta eller kräkas.
Packade väskor. Uppackade väskor.
Du ritade ett streck med tuschpenna på tröskeln. Nu är det slut.
Det var inte slut. Men jag orkade inte ta bort strecket.
Nattliga förhör. Hur hon var i sängen, hur såg hennes bröst, hennes fitta ut. Hur många gånger. Vet inte. Hur många, för fan. Vet inte, har jag sagt. Var det så många gånger att du tappade räkningen.
Deras skratt åt mej. Stackars lättlurade idiot.
En packad väska, en halvt uppackad bredvid.
Familjeterapi med en gipsad terapeut som tycker att vi ska spola ner allt. Ni tycker ju om varann, säjer han. En sommar av hat. Vi ligger och tiger i sängen och dräller cigarrettaska bland lakanen, telefonen ringer ibland, men vi svarar inte längre.
En höst när kärleken gror försiktigt, fast allt runtomkring vissnar. Darriga ben. Fortfarande.
Jag tar fram väskorna ibland, mest av gammal vana.
Jag försöker att låta bli.

8 kommentarer:

  1. Usch. Otäckt. Verkligt, intill minsta gipsade terapeut. Mycket bra.

    SvaraRadera
  2. "in till", menar jag. Nej, men så säger man inte,väl?

    SvaraRadera
  3. Herre Gud vilken smärta och kamp. Är den sann fattar jag knappt hur du kunnat skriva er det. Men det tillhör ofta bearbetnings prosessen. Men i vilket fall som helst så var det välskrivna känslor som greptag, naket.

    SvaraRadera
  4. Sicken smärtsam text. det som tog mest i mitt hjärta var:
    Och i allt detta, ett begär, desperat knullande, tills en eller båda av oss började gråta eller kräkas.
    Du skriver så tätt.

    SvaraRadera
  5. Alltså, jag vet knappt mer att säga. Jo, du skriver så intimt att jag nästan får huvudvärk av anspänning. Så sammanvävda känslor, så nära, knäckande. Nästan! Gudabegåvad. Gudabenådad. Men kan du inte skriva något som jag blir glad av:=)! Skämtar....men det är tungt. Det är sant! Cissi

    SvaraRadera
  6. Jag älskar den här. Den är grymt bra och sann och gör ont precis överallt. Helt ren, bara benhinnor kvar, inga skyddande muskler eller hud.
    Det är så jag vill skriva, så det blöder. Jag blir inspirerad att öva, öva och öva...
    Om det inte fanns mörker skulle man inte se ljuset, och i ditt mörker ser jag stjärnorna skimra klart och pålitligt.

    SvaraRadera
  7. Det här va förbanne mig bäst. Inget romantiskt blablabla, eller ointressant-oh, va jag älskar den och det.
    Kärlek som en kniv och som en fjäder. När kommer din bok? Frågar

    SvaraRadera