fredag 20 februari 2009

51

Mamma balanserar bilen på mittlinjen. Samtidigt gasar hon våldsamt och slirar på lamellerna när hon tar kurvan. Jag håller mej i dörrhandtaget. P4 står på på allra högsta volym eftersom min mamma är nästan döv. Med dövheten har farten när hon kör bil accelererat. Ett slags kompensation, tänker jag.
Jag hör inget, men satan vilken fart jag kan uppnå.
-Dämpa, säjer jag.
-Va.
-Däm-pa.
-Va?
-DÄMPA.
Hon vrider ner radion ett hack. Och ger full gas. Min tes bekräftad.
Jag ser på henne. Ingen idé att se ut. Omgivningen är en tvåårings lek med fingerfärg. Hon ser ung ut. Ung och vild. Förarstolen i en nittigradig vinkel, fluortuggummin över hela instrumentbrädan. Händerna, ådriga, smala, med vigselringen som tynger ner ringfingret. Hon bäddar fortfarande åt pappa, fastän han har varit död i sexton år. Och hon luktar mamma, lite Eden, lite Atrix och under det mammalukten. Den som inte går att definiera, men som jag vill tappa på flaska och lukta försiktigt på ibland.
Jag vill krama henne. Skriva en hyllningsdikt, jag känner en ömhet som gör mej svag i knäna.
Först nu har hon noterat att jag stirrar.
-Va?
Jag skakar på huvet.
-Inget.
-Va?
Jag ler.
-Titta på vägen, tantskrälle.
-Va?

5 kommentarer:

  1. "Hon bäddar fortfarande åt pappa, fastän han har varit död i sexton år." Underbar beskrivning. Helt fantastisk! Men visst är det härligt att ibland få känna sig ung och vild i sin åldrande kropp.

    Jag har redigerat min text sen du läste den, spetsat till den lite. Du har varit en stor inspirations källa.

    SvaraRadera
  2. Finns det någonting jag också skulle vilja göra är det att buteljera doften av mamma. Den underliggande. Och känslan av när jag som barn stack min hand i hennes, varma lite skrovliga. Kan man buteljera den också?
    Kärleksfullt, roligt och fint har du skrivit idag! Du är en mångfacetterad berätterska!
    Cissi

    SvaraRadera
  3. Det är klart du vågar. Jag var ju 47 när jag började. Det var lite läskigt i början, men nu är jag en hejare. Och jag började med en custommodell (alltså det som kallas glidare, som är mycket låga och du kan med lätthet sätta ned bägge fötterna i marken). Dessa är inte så snabba utan mera sådana man glider runt med i långsamt mak! Jag gick över till en snabb liten mc (650 kubik) efter ett år, när jag tröttnade på att alltid komma efter min make! :=)Jag lovar, man blir passionerad efter ett tag. Just nu längtar jag så oerhört efter att få köra iväg! Det killar i magen när jag tänker på det! Tack för kommentaren! Cissi

    SvaraRadera
  4. Lycklig. Man behöver en dos Putti Kraftlös om dagen.

    SvaraRadera
  5. Mmmmmm.... "Omgivningen är en tvåårings lek med fingerfärg." Då går det fort! :D

    SvaraRadera