47

Nån har lämnat blodspår i snön utanför klockstapeln. Det är förmodligen näsblod, det irriterar honom att hans första tanke ska vara stigma. Han skakar tankarna på plats igen.
Det ser likadant ut här.
Det är omöjligt att inget har ändrats. Men ändå.
Mission stavas passion står det på en gulnad affisch som släppt i ena hörnet och vinkar mot honom. En smekning från förr. Nån har ritat en kuk med svart tusch över budskapet. Att dom inte tagit ner affischen.
Örat mot väggen. Tunna röster i teglet. Låt mej få höra om Jesus. Det lyser i fönstren i källaren. Skriv på mitt hjärta vart ord. Ett sent kvällsmöte, en spontan vittnesbörd. Sjung för mej sången så dyrbar. Han vill att det ska vara tomt här, hade räknat med det.
Skönaste hörd på vår jord.

Den här stan har kristna raggare. Christian cruisers. Honk the horn if you're a believer. Han fyller sina tonår med tältmöten på sommaren, med bibelstudier på tisdagar och med troendevolleyboll på torsdagar. Pingstkyrkan har dom snyggaste tjejerna, men dom är lite väl. Lite för mycket. Dom där nervösa maskarna under huden.

Nyckeln ligger kvar på samma ställe. Kapprummet luktar likadant. Där är lilla salen med målningen av Jesus som döps av Johannes döparen, under bassängen för vuxendop, med locket pålagt. Han kom aldrig så långt, kom aldrig ner i vattnet, kom aldrig upp som en ny mänska, våt i håret, ren och med en plats i församlingens matrikel.
Samma kyrkbänkar med blå sammet, samma predikstol, samma flanellograf med berättelsen om Hassan, flyktingpojken, det första han hörde om Mellanösternkonflikten. Hassan mötte Jesus på slutet.
Nej. Han har sett fel. Det är ingen flanellograf, det är en ark som söndagsskolan klippt och klistrat ihop. Med en vindögd Noa som klamrar sej fast på toppen.

Han blir bara less. Kan inte förklara det på annat sätt. Lyssnar till predikningarna med allt större irritation. Hör avgrunden mellan orden. Blir inte rörd vid som dom andra blir, en efter en. För honom finns ingen frälsning. Alla väntar. Har det hänt nåt? Han får förböner, handpåläggning, kakor. Känner du nåt? Definitivt. Inte.
Tappar sin tro som andra tappar sina solglasögon. Köper sitt första paket cigarretter. Spyor och yrsel. Mammas gråt när hon kommer hem och känner lukten.
Om det här är synd har den en smak han kan begripa och lära sej att tycka om.

Han är densamma. Samma tomrum, oavsett om han försöker fylla det med Jesus eller sprit och kvinnor. Denna envisa längtan efter frälsning, att få uppgå i nåt större än han själv. Att få lägga sej ner, i det varma och mjuka, att sluta kämpa, att få släppa taget.
Han ska bara sätta sej ner en liten stund.
Sen ska han lämna tillbaka nyckeln och gå härifrån.