tisdag 17 februari 2009

48

Jag trodde faktiskt att han hade dött. Glenn, kvarterets hundrastare, före detta alkoholist, förtidspensionär, fanatisk travspelare. Han har inte synts till sen december.
-Ozzy!
Jag vänder mej om och ler, hunden drar i kopplet när han hör rösten. Glenn kallar mej aldrig vid namn, jag är mina hundars namn, först Alex, nu Ozzy.
Det är han. Och ändå inte.
-Det var länge sen, säjer jag när han kommer närmre, och istället för att sluta le, drar leendet iväg, tänjer itu munnen. Det gör ont.
-Du vet, jag har vart borta sen den artonde december. Jag har mått så jävla dåligt.
Röda, runda ögon, vitt skägg. Skägg? Det är nåt annat som är fel också, jag kan inte sätta fingret på det.
Handen far runt i luften, som om han hejar på nån som inte är där, jag tittar på honom från sidan, klarar nästan inte av att stå här. Ozzy har dragit sej bakom mej, satt sej ner med ryggen mot oss. Han brukar annars stå bredvid Glenn och prata på det sätt som golden retrievers gör, i morrningar som går upp och ner i tonhöjd. Han är kräsen, han beviljar få personer ynnesten att få bli pratad med.
-Du ska få den där Samsungmobilen, det är bara det att den är i Partille just nu, en kille som sitter i rullstol, och du vet.
Han har tappat alla sina framtänder i överkäken. Det får ansiktet att falla inåt, bli litet, som på en bebis. Och ögonen bara fräser, rött, rödare.
Återfall. Men han luktar inte sprit.
Jag börjar backa. Försöker avsluta samtalet, han följer efter. Pratar om sin dator, han blev bara utkastad från msn hela tiden inatt, han fick ge upp vid fyratiden. Han har stora kamouflagefärgade handskar på sej och han fortsätter famla med händerna, som Frankensteins monster som plockar blåsippor.
-Jag måste gå, skriker jag till slut. Ska till tandläkaren.
Dessa freudianska nödlögner. Om jag kunde hålla min stora käft. Glenn rycker till och tar sej över munnen. Jag vänder mej om och går fort, fort därifrån. Rädd, obehaglig till mods. Gråtfärdig.
Helvetes jävla skit.
Helvetes JÄVLA skit.

2 kommentarer:

  1. Härliga Lillemorismer! Jag blir aldrig mätt!

    ps."vänder åter som en hund till sina spyor" är tyvärr ett uttryck. Jag tror det kommer från Bibeln.

    SvaraRadera
  2. Dessa "lillemorismer" och dessa socialrealistiska bilder.
    att du är så klarögd.

    SvaraRadera